t r o t t o a r

Orkar inte prata mer idag.

Fredag = Telefonmöte

6 timmar jobb, 7 timmar tåg, 1 timme bil. Så har jag spenderat dagen.

Panflöjtsindianerna, vem har beställt hit dem? Och varför?

Ett steg framåt och två steg tillbaka

SILVER & LIGHT from Ian Ruhter on Vimeo.

Det här med booth babes, hade vi inte vuxit ifrån det? #elmia

Det här med att det spelas musik i 3’s nät när jag ringer…varför? ”3 is a magic nummer…tralala”

Läs mer -> http://www.openacase.com/

”The Opena® Case is the worlds first iPhone 4 case with a slide out bottle opener”

Vad mer kan man önska sig?

Ligga i soffan hemma hos föräldrarna och vänta på maten ska bli klar. Den känslan…

On the road again … Tiddilipom …

Nä, om jag skulle besöka bistron och lyxa till det med en plastad tågmacka.

Försöker vara duktig och åker kollektivt men jösses vad det tar tid!

Telefonmöte och kaféjobba är inte en klockren kombination

Taco, finöl och slutspelshockey, inte så dumt en fredag som denna.

Då är jag officiellt försenad till mitt kundmöte. Tack för det @vasttrafik

Att vänta på ett pendeltåg i 20 minuter gör mig inte mer sugen att använda kollektivtrafiken.

Pappersvarianten av telefonkatalogen, äntligen vet jag syftet med den. Leksak åt en sju månaders. Riv och slit. Pappersremsor överallt.

Att felsöka i två timmar och inte komma ett dugg närmre en lösning. Den känslan…

Tystnaden i kontorslandskapet när paltkoman rullar in…

Nu vankas det familjepizza, hawaii. Alltid lika intressant när sonen får bestämma maten.

Tänk att ett nytt framdäck kan förgylla en dag så.

Det är ju tur att man blev som man blev när man inte blev som man skulle

Inte ovanligt att jag råkar på individer som vill att jag ska skapa någon form av resultat ur tomma intet, att jag ska på något magiskt sätt höra det som inte sägs. Återkommande får jag beställningar som kräver att jag ska skapa ditt eller datt, ofta kan jag lösa det utan några större problem men för att jag ska lyckas behöver jag få information om det ena eller det andra. Det vill säga att det måste finnas ett grundmaterial att börja jobba med, med andra ord så får beställaren kravet på sig att kanske leverera en specifikation på vad som ska levereras. Ska den vara röd eller grön? Ska den vara stor eller liten eller kanske snabb?

Detta borde inte vara några konstigheter, kan man ju tycka. Eller?

”Ska jag göra något!?! Nä, det går inte. Det får du fixa, jag orkar inte tänka!”

Vad är det som gör att vissa individer inte ser kopplingen mellan kravställningen och deras eget ansvar i leveransen? Är det så märkvärdigt att förstå att om jag ställer krav och gör en beställning så måste tala jag om vad jag vill ha. Om jag inte gör det kan jag aldrig får det resultatet som jag vill ha….eller?

Sisu gäller alltid! Skit in -> Skit ut