Få saker känns så ensamma och övergivna som en tom lekplats en regnig torsdag i oktober. Gungorna är orörliga och har ingen attraktionskraft på sonen. Han vandrar långsamt runt, apatiskt, och petar lite frånvarande i sanden. Tittar upp på mig då och då med en lite undrande blick, ”vad gör vi här?”
Jag ger upp, lyfter upp honom och vi går hem.
Tror jag behöver mer kaffe…
Den ömma modern och valpen har pysslat.
…eller så kan det gå med rastlös unge efter för många mil i bil…
 |
| Från Senast upplagda bilder |
 |
| Från Senast upplagda bilder |
 |
| Från Senast upplagda bilder |
 |
| Från Senast upplagda bilder |
Valpen – Jag är er skatt
Jag – ja, du är min skatt
Valpen – Din och mammas skatt
Jag kan inte annat än att hålla med….
…och hur kul är det med magsjuka 3-åringar…egentligen…
…och hur illa kan det egentligen lukta…nerbajsad overall…
…hmpf…
Idag när vi alla tre var på stan gick vi förbi två punktjejer, kompletta med tuppkam, kängor och allt…
– Kolla! sa valpen och pekade
– vad är det? frågade jag naivt…
– Ett monster! sa valpen högt och tydligt, så att även punkarna hörde det.
Häromdagen lyckades valpen välta två stycken, fyra lådors, Malmbyråar med en tjocktv och en stereo stående ovanpå. Det var en skön adrenalin-kick att se allt välta med vetskapen om en liten 15 kilos kille på väg att hamna under allt. Men han är ju snabb som en vessla så han kom undan men jag skulle ju fånga allt…det gick sådär.
Men jag tror att valpen blev lite skärrad så han kanske låter bli att klättra på dem igen…kanske…
Vi hittar lite bakelitbitar lite varstans men både tv:n och stereon fungerar fortfarande trots marksyningen. Inte illa. Våra IKEA-möbler tog lite stryk, dock mest av estetisk karaktär.
Valpen har vaknat mellan fem och sex hela julledigheten men idag, första arbetsdagen, vaknade han halv åtta. Mao så försov vi oss alla tre. Vi kan inte lita på valpen som väckarklocka längre…
Valpens ”öroninflammation” från igår, lördag, var i stort sett borta idag, söndag, men jag är å andra sidan dunderförkyld…
Tack för den!
Efter sex månaders föräldraledighet är det dags att återgå till verkligheten. Det är en omställning som nog kommer att ta ett litet tag för oss alla tre. Valpen ska vara på förskolan hela dagen och jag ska vara jobbet hela dagen.
Nu börjar nog en tid med en massa planerande och pusslande för att få hämtning och lämning av valpen att fungera.
Hur har pappaledigheten varit då? Jag har hunnit med de mål jag hade satt upp för mig själv. Vi hade sex bananlådor kvar från flytten till huset som skulle sorteras upp och tas beslut om vad som skulle sparas och vad som skulle slängas. Jag hade även bestämt att jag skulle läsa Gareth Morgans Organisationsmetaforer, den blev jag klar med i torsdags.
Att vara hemma med valpen har varit riktigt skönt. En enda gång under hela tiden har jag kollat min jobbmail, det gjorde jag efter en månad. I övrigt har jag fullständigt kopplat av från jobbet, det har vid upprepade tillfällen varit svårt att veta vilken dag det är.
Att ägna dagarna åt att hålla valpen glad, mätt, ren och torr är det enda som jag har brytt mig om, med andra ord så jag sänkt både tempo och mina prestationskrav på mig själv. ”Hakuna Matata” så att säga – en dag i taget.
Men på måndag är det dags att vakna och komma in i matchen. Det kan nog vara lite tungt att vara tvingad att vara inomhus hela dagarna och framför allt har jag inte en två-timmars paus mitt på dagen längre.
Idag är det en mindre än en månad kvar av min föräldraledighet. Måndag 3 september börjar jag jobba igen. Sambons semester är slut och hon börjar jobba på måndag.
Suck!
I och med att det var så varmt idag blåste jag upp valpens bassäng och fyllde den med vatten. Jag tänkte att han skulle tycka det var skönt att få lite svalka. Dock visade det sig att han inte var så intresserad av den men det var varenda en av grann-ungarna däremot. Så fort djungeltrumman spred ryktet att vi hade en vattenfylld bassäng stormades vi av en hel hord med meterhöga badsugna små monster…
Efter en helg hemma hos farmor och farfar så tror jag att valpen behöver vila. Sov som en stock i 1 ½ timme i bilen på vägen hem. När vi äntligen kom hem så fick valpen lite mat innan han upptäckte sina saknade leksaker. Han gick i tokspinn och lekte med alla samtidigt. Han sprang mellan dem, helt skogstokig, och skrattade och tjoade. Mao så var det inte läge för att lägga honom i normal tid utan han fick leka av sig innan han somnade, en timme efter sängdags. Det tog dock inte många minuter för honom att somna…
I morse vaknade han vid nio-tiden (!) efter tolv timmar oavbruten sömn, han vaknade med ett leende. Vid tolv-tiden somnade han igen och nu har han snart sovit ytteliggare tre timmar utan att ge ifrån så mycket som en grymtning. Tror att han behövde sova lite…
Det verkar jobbigt att träffa farmor och farfar, dock vet jag inte hur farmor och farfar mår idag…
Lämna valpen obevakad en kort sekund och han hamnar i buren…
…att om det är fint väder på din födelsedag har du varit snäll hela det gångna året. Igår, på valpens födelsedag, sken solen från en klarblå himmel…
En dag som denna gör att jag inte kan fatta varför vissa pappor väljer bort föräldraledigheten.
Eftermiddagen spenderade jag och valpen i Härskogen tillsammans med två coola mammor och deras söner. På årets första riktiga vårdag satt vi i fyra timmar på en gräsmatta med utsikt över Stora Härsjön och bara snacka strunt…
…på min föräldraledighet! Tjohoo!
Hemma 1 mars till 31 augusti…
Så gött det är…
Idag är det en månad kvar till jag ska vara pappa-ledig. Jag ser verkligen framemot detta och det ska bli riktigt kul att kunna ägna valpen full uppmärksamhet. Så min plan är att slappa i slottsskogen, vid sjön Aspen och vid några av alla de lekplatser som finns häromkring. Med andra ord så ska jag och valpen har det riktigt gött.
Alla ni som har varit hemma med era barn, och även alla ni andra också för den delen, får gärna höra av sig med tips och förslag på vad vi ska hitta på.
Från att i stort sett aldrig bli sjuk, förutom då fyllesjuk, så är jag sjuk igen. Och jag tror att jag vet vem det är som smittar ner mig, hmpf!
Att denna lilla valp ska se till att jag bli förkyld på min julsemester har jag lite svårt att acceptera. Men som tröst gottar jag mig i skadeglädjen över att jag inte är ensam utan alla tre är förkylda…
Idag är jag ensam på kontoret, mina kollegor är iväg på diverse konferenser och utbildningar så det är väldigt tyst och lugnt. Mina arbetsuppgifter för dagen består främst av att läsa igenom och sammanställa 200 ansökningar till en tjänst som vi annonserade. Det är visserligen intressant att läsa alla dessa ansökningar men jag håller på att somna av tystnaden och enformigheten.
Och förutsättningarna för att hålla mig vaken är riktigt dåliga då valpen valde att inte sova i natt, om han inte fick ligga på mig. I natt dög inte hans säng alls, den som det normalt inte är några som helst problem med.
Men kaffet är gratis och jag kan poppa radio bäst jag vill så det ska nog gå. Jag ska nog erkänna att en stor del av mig faktiskt njuter av att sitta här ensam och kunna styra dagen precis hur jag vill…
