t r o t t o a r

Få saker känns så ensamma och övergivna som en tom lekplats en regnig torsdag i oktober. Gungorna är orörliga och har ingen attraktionskraft på sonen. Han vandrar långsamt runt, apatiskt, och petar lite frånvarande i sanden. Tittar upp på mig då och då med en lite undrande blick, ”vad gör vi här?”

Jag ger upp, lyfter upp honom och vi går hem.

Tror jag behöver mer kaffe…