t r o t t o a r

Efter en längre tids sjukdom har en av mina närmsta arbetskamrater gått bort. Hon fungerade som inofficiell mentor för mig under två års tid, både i mitt jobb och som människa. Hennes mycket hastiga insjuknande och bortgång har satt tydliga spår. De senaste 10 månaderna har varit otroligt intensiva på jobbfronten så jag har nog egentligen inte förrän idag riktigt tagit till mig varken sjukdomen eller att hon faktiskt är borta.

Under tiden som hon ”bara” var sjuk så fanns hon fortfarande med oss på ett helt annat sätt och vi närde nog alla ett hopp om att hon skulle besegra sjukdomen och komma tillbaka. Det som plågar mig mest idag är att det inte fanns möjlighet att säga tack för allt.