Efter det att jag sa upp mig så har min arbetsbelastning konstant ökat. Nu när det är cirka två veckor kvar av min tid i tjänst så har jag mer att göra än vad jag har haft någonsin sen jag började här. För första gången får jag börja avsäga mig arbete och ducka förfrågningar för att jag inte ska ta på mig uppdrag som jag inte hinner slutföra. Visst är det skumt?
Va? Hur gick detta till? Jag är sysslolös…
Sitter på jobbet en fredag eftermiddag och har inget att göra? Min chef är i Dublin på något nätverksutbyte och min övriga kollegor är upptagna med sitt. Det var tänkt att jag skulle ha semester torsdag och fredag för en liten tripp till Stockholm men resan blev inställd så nu sitter jag här.
Nu kommer säkert någon käck person och tycker att det finns alltid något att göra. Du kan väl alltid sortera papper, eller hur? Problemet är att jag har ska byta jobb efter nyår och håller på att avsluta en massa arbetsuppgifter. I och med detta får jag inte heller några nya arbetsuppgifter. De projekt jag har igång ligger i väntan på beslut eller återkoppling och innan jag får dem kan jag inte gå vidare…
Det är så trist med för lite att göra…särskilt när jag måste se ut som jag har något att göra…
Dagens I-landsproblem.
Det är väldigt svårt att få livet att fungera när kalendern bokar in samma möte vi två olika tider…
Min outlook-kalender ska synkas med kalendern i mobiltelefonen. Nu visar det sig att bokningarna i mobilen ligger en timme före bokningarna i outlook. Det är väldigt svårt att få allt att fungera när bokningarna flyter eller hur?
IT-killen: Men det fixar jag lätt, det är bara en inställning i telefonen. Jag ska bara ställa in så att den synkar med servern.
Det är ju så dags nu när hela dagen är körd…
suck!
Idag drog det igång igen.
Efter en något kaotisk morgon som bland annat innebar att valpen vaknade en halvtimme för tidigt lyckades jag lämna honom på dagis.
När jag väl kom till jobbet visade det sig att min jobbmobil var helt urladdad, någon hade snott in trådlösa mus och jag hade inte något postfack. Jag hade även glömt mitt lösenord för att logga in i min dator och när jag väl lyckades att fixa ett nytt så visade det sig att jag inte hade behörighet att använda mig av det trådlösa nätverket längre.
suck!
Efter sex månaders föräldraledighet är det dags att återgå till verkligheten. Det är en omställning som nog kommer att ta ett litet tag för oss alla tre. Valpen ska vara på förskolan hela dagen och jag ska vara jobbet hela dagen.
Nu börjar nog en tid med en massa planerande och pusslande för att få hämtning och lämning av valpen att fungera.
Hur har pappaledigheten varit då? Jag har hunnit med de mål jag hade satt upp för mig själv. Vi hade sex bananlådor kvar från flytten till huset som skulle sorteras upp och tas beslut om vad som skulle sparas och vad som skulle slängas. Jag hade även bestämt att jag skulle läsa Gareth Morgans Organisationsmetaforer, den blev jag klar med i torsdags.
Att vara hemma med valpen har varit riktigt skönt. En enda gång under hela tiden har jag kollat min jobbmail, det gjorde jag efter en månad. I övrigt har jag fullständigt kopplat av från jobbet, det har vid upprepade tillfällen varit svårt att veta vilken dag det är.
Att ägna dagarna åt att hålla valpen glad, mätt, ren och torr är det enda som jag har brytt mig om, med andra ord så jag sänkt både tempo och mina prestationskrav på mig själv. ”Hakuna Matata” så att säga – en dag i taget.
Men på måndag är det dags att vakna och komma in i matchen. Det kan nog vara lite tungt att vara tvingad att vara inomhus hela dagarna och framför allt har jag inte en två-timmars paus mitt på dagen längre.
…nu har även jag torskat på Facebook (www.facebook.com)
Jag skyller på Jesper som skickade en inbjudan…
Ni måste kolla in: www.portableapps.com
Detta är några snubbar som har tänkt till. Jag har inte än hunnit testa det skarpt än men är det så bra som det verkar så är jag riktigt imponerad. Läs mer på deras hemsida.
Jag fick idag Shortcuts nyhetsbrev (eller vad man nu ska kalla det?). I det fanns det en krönika som Teo Härén hade skrivit och jag tyckte att den var så bra att jag ville att fler skulle få möjlighet att läsa den:
Arbete –
trist eller alldeles, alldeles underbart
På 90-talet arbetade jag fem år som personalchef. När jag numera reser Sverige runt och föreläser träffar jag anställda på många olika sorters företag. Jag är fortfarande fascinerad av att titta på hur personalen där ser på sitt arbete, men också av hur företagen ser på sin personal.
Och jag gillar INTE vad jag ser. Det verkar som om många mest ser arbete som ett nödvändigt ont. Som när Aftonbladet.se för en tid sedan hade en omröstning på nätet. De ställde frågan om Henke Larsson skulle a) Flytta till Helsingborg, b) Söka sig till en utländsk klubb eller c) Sluta arbeta och bränna pengarna.
Det är alternativ c) som fascinerar mig. Trots att de flesta som röstar på Sportbladet säkert spelar fotboll gratis på fritiden för att det tycker att det är roligt, så ansåg många att Henke skulle c) Sluta arbeta. Här har Henke lyckats bli så duktig på fotboll att han får betalt för att spela, men eftersom det är hans â€jobb†så borde han sluta med det. Tänk om Henke faktiskt tycker att det är roligt att arbeta!
Vi har till och med två riksdagspartier som driver linjen att ingen ska tvingas arbeta mer än sex timmar per dag. Men inget parti som driver linjen att så många som möjligt ska trivas så bra på jobbet att de gärna tillbringar åtta timmar per dag där. Vilket faktiskt vore ett alternativ… Men så inarbetat verkar det vara i den svenska folksjälen att arbete, det ska vi undvika.
Och när jag slår upp ordet â€arbetsamt†i lexikonet blir jag bara mer förvånad. För hur skall det vara att arbeta? Jo, synonymerna är: â€slitsamt, mödosamt och besvärligtâ€. När de skulle kunna vara â€underbart, fantastiskt och inspirerandeâ€. Därför förundras jag över att så många företag fokuserar på att kontrollera och detaljstyra sin personal, istället för att fokusera på att inspirera dem, ge dem bästa möjliga arbetsmiljö och frihet att arbeta när de vill och var de vill, med det de vill. Därför borde varje chef fråga sig varje morgon: Hur får jag anställda som njuter av att arbeta?
Teo Härén författare och föreläsare, utsågs till Ã…rets Talare 2006 är författare till bland annat har bland annat â€Härarbeta – Att arbeta där du gör det bästâ€.
Teo.haren@interesting.org
Idag var det inbokat ett möte 09:00 – 11:00 som inte fick gå fel. Så inatt kunde valpen naturligtvis inte sova utan jag fick mata, byta blöja och natta igen runt fyra-tiden. Men det är ju bara att gilla läget. Man får ju starka ben i uppförbacke, eller hur?
Det som ställde till det var att när jag kom till jobbet och gick för att hämta dagens första kaffe, i ett försök att samla krafter inför nio-mötet, så var kaffemaskinen sönder! Argh! Nu, efter lunch, när jag skriver detta har det kommit en servicegubbe och maskinen är nerplockad i smådelar.
Tack och lov hittade jag en kanna kaffe när jag var på väg till mötet…
Idag är jag ensam på kontoret, mina kollegor är iväg på diverse konferenser och utbildningar så det är väldigt tyst och lugnt. Mina arbetsuppgifter för dagen består främst av att läsa igenom och sammanställa 200 ansökningar till en tjänst som vi annonserade. Det är visserligen intressant att läsa alla dessa ansökningar men jag håller på att somna av tystnaden och enformigheten.
Och förutsättningarna för att hålla mig vaken är riktigt dåliga då valpen valde att inte sova i natt, om han inte fick ligga på mig. I natt dög inte hans säng alls, den som det normalt inte är några som helst problem med.
Men kaffet är gratis och jag kan poppa radio bäst jag vill så det ska nog gå. Jag ska nog erkänna att en stor del av mig faktiskt njuter av att sitta här ensam och kunna styra dagen precis hur jag vill…
http://www.shortcut.nu/default.ns?lngItemID=795
Läs och begrunda!
Det är precis så jag vill kunna arbeta…
Den 5 september skickade jag ett mail till en kollega inom firman i tron att han hade vissa arbetsuppgifter. Jag trodde han var ekonom för en viss verksamhet. Enligt den interna telefonkatalogen skulle han vara det. I mitt mail berättade jag att jag var ny och vem jag efterträdde och att jag gärna ville träffa vederbörande för att stämma av och lära känna honom och få en inblick hur budgeten såg ut, vilka mål som var uppsatta och vad han hade för förväntningar på mig etc. Jag gav även förslag att vi skulle träffas antingen den 8 september eller den 11 september.
Idag (21/9) fick jag svar. Han meddelade att det var fel uppgifter i telefonkatalogen. Det var allt!?!
Är jag överkänslig eller kan jag inte förvänta mig ett svar inom några dagar, framför allt ett svar som informerade mig om att jag hade skickat min förfrågan till fel person? Eller?
Nu klurade jag visserligen ut att det inte var rätt person och jag hittade den jag skulle till och fick svar inom rimlig tid och möte blev av. Men ändå…?
Nytt jobb, nya utmaningar. Jag började på nytt jobb i måndags efter sex år inom samma koncern och tre år med samma uppdrag. Nu ligger utmaningen att klura ur hur den nya organisationen fungerar.
Någon jag pratade med sa att de fyra stora sakerna som inte sällan kan skapa ångest och depressioner är skilsmässa, att flytta, att byta jobb och att skaffa barn. Jag har inom en sex månadersperiod klarat av tre av dem. Och vad jag vet så ska jag inte inte skilja mig. Men det kan ju vara en förklaring till varför jag inte har känt att jag riktigt har haft den kollen och lugnet som jag normalt har.
Men jag kan ju säga att en större ego-tripp än att säga upp mig har jag nog inte upplevt tidigare. Jag kan inte förstå att det är en så stor sak att jag ska sluta och jag kan inte heller se vad är som jag gör som är så märkvärdigt. Individer som jag knappt har arbetat med har hört av sig och tacka för tiden och önskat mig lycka till. Blommor har jag fått och några har till och med ringt min sambo för att kolla vad jag gillar. Fick bland annat en Bowmore och hela kaffebönor. Kaffe som enligt utsago ska vara ”rasande gott”. Fick även en riktigt snygg bordsklocka från Designtorget…inte illa…
Efter fyra sköna men ack så korta veckor är det dags att återgå till arbetet. Ikväll ska kalendern kollas, skjortan strykas och matlådan fixas. Just nu känns jobbet otroligt långt borta. Jag försöker komma på vad jag ska göra imorgon men det är helt blankt. Min att-göra-lista är lång, det vet jag, men jag kan inte just nu komma på en enda sak som finns på den.
Sen är det bara fyra veckor kvar till jag byter jobb. Känns lite konstigt att komma tillbaka efter semestern och arbeta fyra veckor för att sedan sluta. Det kan nog bli lite svårt att komma igång och få upp mitt vanliga tempo.
Jag har semester! I fyra långa veckor har jag semester. Och den börjar med midsommarfirande…
”Totalt jävla kommunalknäckt”
I mellandagarna var det planerat att jag skulle kanske jobba en dag och sen försöka vara ledig så mycket som möjligt. I går när jag var på jobbet insåg jag att det inte var möjligt att bara arbeta en dag denna vecka så jag skulle åkt in idag också för att göra klart. Men när jag vaknade i morse så kom den, den där ”nu -ska-du-vara-ledig-några-dagar-förkylningen” så nu sitter jag här och bara snörvlar och hostar.
Efter en längre tids sjukdom har en av mina närmsta arbetskamrater gått bort. Hon fungerade som inofficiell mentor för mig under två års tid, både i mitt jobb och som människa. Hennes mycket hastiga insjuknande och bortgång har satt tydliga spår. De senaste 10 månaderna har varit otroligt intensiva på jobbfronten så jag har nog egentligen inte förrän idag riktigt tagit till mig varken sjukdomen eller att hon faktiskt är borta.
Under tiden som hon ”bara” var sjuk så fanns hon fortfarande med oss på ett helt annat sätt och vi närde nog alla ett hopp om att hon skulle besegra sjukdomen och komma tillbaka. Det som plågar mig mest idag är att det inte fanns möjlighet att säga tack för allt.
Idag har jag varit på excelkurs och lärt mig en massa och jag ska tillbaka imorgon för ännu en heldags mangling.
Jag går den så kallade analysdelen och det är finns en utmaning i och med att jag aldrig tidigare har gått någon excelkurs utan är helt självlärd. Jag upptäcker att jag har en viss kunskap och kan hantera excel någorlunda men jag har en del hemmagjorda lösningar för mig men det har ju fungerat. Men nu kan jag förklara vad ”(OM(J2=1;$D$39*G2))” innebär…jag har lärt mig både ”OM”, ”OCH” och ”ICKE” och imorgon ska det läras om pivot-tabeller.
Ibland blir jag trött på mig själv. Kommer på mig själv att sitta lite efter åtta på kvällen och leka med excel och mina nyvunna kunskaper.
Trodde inte att det var möjligt att snöa in på en sådan sak som excel…
Kursprogrammet:
Redigering
Markering av och navigering i stora datamängder
Definitioner
Namn
Referenser
Formler och Funktioner som underlättar analysarbetet
Logiska funktioner och LetaUpp-funktioner
Dataåtkomst
Importera textfiler
MS Query
Sortering och urval
Delsummor
Disposition
Avancerat filter
Excels övriga inbyggda urvalsfunktioner
Analys, sammanställning och presentation
Villkorsformat
Konsolidering
Skapa rapporter
Pivottabeller och pivotdiagram
Diagram
Formulär och kontroller
Använd Excels inbyggda kontroller
Makron
Mer information finns på www.xls.se – Excelspecialisten
Idag var det en sån där dag.
Kommer till jobbet och upptäcker att klockan är lunch och du har ingen aning om hur klockan gick så fort. Efter lunchen inser du att klockan helt plötsligt är ”normal” hemgång och du vet fortfarande inte vad som har hänt med klockan. Dock ska du bara…sen inser du att du har arbetat över i flera timmar.
Det finns dagar då jag önskade att jag gjorde något annat, mindre intensivt, men sen inser jag att jag mycket troligt skulle bli ruskigt uttråkad riktigt snabbt.
Di.se har rapporterat om en antologi som Försäkringskassan och Institutet för psykosocial medicin där de har utrett den skenande sjukfrånvaron i Sverige.
Utdrag från sidan:
”Varje arbetsdag är 14 procent av alla i arbetsför ålder antingen sjukskrivna eller förtidspensionerade. Sjukkostnaderna ökar dubbelt så fort som tillväxten i svensk ekonomi.
Sammantaget belastade det staten med en sjukkostnad på 125 miljarder kronor i fjol. De senaste åren har utgifterna för sjukförsäkringarna ökat med närmare 4 procent per år – dubbelt så mycket som tillväxten i BNP, det vill säga landets samlade produktion av varor och tjänster.
Alla svenskar mellan 16 och 64 år fick ersättning från sjukförsäkringssystemen i 43 dagar i genomsnitt under 2004.”
Läs mer på: http://di.se/Index/Nyheter/2005/04/12/139909.htm
Glöm inte att läsa kommentarerna på artikeln…
Hur kan vi i Sverige med de goda förutsättningarna för att skapa ett gott liv ha så fruktansvärt hög sjukfrånvaro? Vad är det som vi gör fel?
